När jag skriver detta är vi redan tre veckor in i Adventstid. Advent betyder ”ankomst” och syftar i vår tid på Jesu födelse. Vi har inget påbud att vi ska fira Jesu födelse, ändå har det blivit en stor kristen högtid. Vårt firande av Kristi födelse är uppblandad med folktro och gamla traditioner. Dagarna innan är en hektisk tid, vår materialistiska livsstil frodas och affärskedjor gör stora pengar. Den positiva sidan är att julen, i bästa fall, är en tid för vila och återhämtning med familj och släkt i fokus. Förutom det är min upplevelse att det stackars Jesusbarnet drunknar i pådraget med julklappar, fest och traditioner, men vid ett tillfälle under firandet blir det faktiskt stilla i många svenska hem.

O, helga natt

Någon gång under julen. Ibland vid flera tillfällen, sjunger någon av våra kända artister den kända sången ”O, helga natt”. För några minuter blir det paus i firandet och budskapet om Jesus tonar ut och överröstar allt annat. Och vilken text, den lyfter Jesusbarnet ur krubban, proklamerar evangeliets sanningar i ett koncentrat, Jesus som Frälsare och Herre och fred mellan människor.

”O helga natt, o helga stund för världen, då Gudamänniskan till jorden steg ned!
För att försona världens brott och synder, för oss han dödens smärta led.ty frälsaren har krossat våra tunga bördor, vår jord är fri himlen öppen nu är”. Uti en slav du ser en älskad broder”.

Kören uppmanar mänskligheten att ta emot i ödmjukhet: ”folk fall nu ner och hälsa glatt din frihet”. Det är julstämning, men inte bara det. TV-utbudet kännetecknas inte av helighet, men den stunden är det andlöst tyst, då fylls atmosfären av Guds närvaro.

Hedningarnas glädje

Julen är inte påbjuden som högtid i Bibeln, men den är ändå något alldeles särskilt för hedna nationerna (alla folk utom Judar). Paulus säger att, ”hedningarna var utestängda från medborgarskapet i Israel och hade ingen del i förbunden med deras löfte. De levde utan hopp och utan Gud i världen”. Men, säger Paulus, ”nu har ni, som är i Kristus Jesus och som en gång var långt borta, kommit nära genom Kristi blod”. Innan Jesus kom stod vi hedningar utanför Guds frälsning, men med Jesu födelse och hans offerdöd blev vår frälsning möjlig, det är sannerligen något att fira!

Hanukka

I år sammanfaller vårt julfirande med judarnas högtid Hanukka. Det är en högtid som inte heller är påbjuden i Guds ord, men Jesus firade den i alla fall. Hanukka är känd som ”ljusets fest eller invigningsfesten”. Festen firas till minne av hur Judas Makkabeus befriade Jerusalem från Antiochos Epifanes. Antiochos avskaffade Judarnas Gud och de judiska riterna och ersatte dem med den hellenistiska religionen, vigde templet till avguden Zeus och offrade grisar på altaret i templet. När Jerusalem blev befriat renades templet, men ljusen i den sjuarmade ljusstaken, som skulle brinna dag och natt hade slocknat och det fanns bara olja för en dag. Att tillverka den heliga oljan tog flera dagar, men Gud gjorde ett under och oljan räckte i åtta dagar. Hanukka ljusstaken har nio ljus varav ett är upphöjt över de andra. Med det ljuset tänder man de andra ljusen. Är inte det en påminnelse om att Jesus är ”världens ljus”, det är bara han som kan tända våra ljus, men det pekar också framåt på en svår tid i de yttersta dagarna.  Profeterna och Uppenbarelseboken talar om att ett tempel ska byggas upp igen innan Messias kommer tillbaka. Den tiden kommer att vara en mycket svår tid, med förföljese av judar och kristna. Templet kommer att vanäras igen, och ”förödelsens styggelse”, säger Jesus, ska stå i templet under en antikristlig tid, men då är Messias ankomst mycket nära.

Adventveckornas budskap

När vi tänder adventsljusen, tror de flesta att det är en väntan på Jesu födelse, men är det verkligen så? Han har ju redan kommit en första gång! Nej, det är Messias ankomst som ljusen vi tänder i adventsljusstaken talar om. Första helgen i Advent talar bibeltexterna om Jesu ankomst. Då sjungs den mäktiga psalmen: ”Bered en väg för Herran! Berg, sänk er, djup stå opp. Han kommer, han som fjärran var sedd av fädrens hopp. Rättfärdighetens förste, av Davids hus den störste. Välsignad vare han som kommer i Herrens namn”. Texten talar med kraft om att Jesus kommer ännu en gång. Då kommer Guds rike att upprättas på jorden. Profeten Jesaja säger, ”då ska svärden smidas till plogbillar och spjuten till vingårdsknivar. Folken skall inte mer lyfta svärd mot varandra och inte mer träna sig för krig. Stövlarna burna under stridslarm och varje mantel vältrad i blod skall brännas upp och förtäras av eld”. Vår jord kommer att befrias från ondskan. Finns det någon som inte ser fram emot det? Jesu födelse under fattiga förhållanden och hans intåg i Jerusalem sittande på en åsna passar oss alla, men hans ankomst sker i stor makt och härlighet. Vi kommer att ställas öga mot öga med den som har ögon som eldslågor, som ser alla våra motiv och vet vad som driver oss. Ingenting kommer att vara fördolt. Är vi beredda att möta konungarnas Konung och herrarnas Herre?

Davids son

Vi sjunger i Advents psalmen ”av Davids hus den störste”. Det har gått många förbi att Jesus var jude och kommer tillbaka med en judisk identitet. I en av de sista versarna i Uppenbarelseboken säger Jesus, ”Jag, Jesus, har sänt min ängel för att vittna för er om allt detta i församlingarna. Jag är Davids rotskott och hans ättling, den klara morgonstjärnan.” Hur kan det vara så?

Gud slöt förbund med Israel som han upprepade vid olika tidpunkter. Förbundet med kung David är ett av dem. David fick löftet att hans tron skulle förbli i evighet. Kung David är död, men Jesus uppfyller löftet genom att regera från Davids tron. Det är Guds beslut att jordens frälsningsplan skall avslutas i Guds land, Israel.

Idag pågår en strid om det lilla landet Israel, Guds land, en strid som har sin koppling i den andliga världen. Satan gör allt för att utplåna Israel från kartan. Han fruktar för den dag då Jesus sätter sig på tronen i Jerusalem. Förstår vi att det inte finns någon annan slutlig frälsningsväg än den som är kopplad till judarna och det lilla landet Israel? Gud utvalde det judiska folket, att bära och förvalta Guds ord. Han utvalde landet Israel som sitt land, där föddes Jesus, där predikade han, där korsfästes han för våra synders skull, där uppstod han, därifrån uppsteg han till himlen och därifrån ska han komma tillbaka till Jerusalem. Hur förhåller vi oss till det judiska folket och Israel? Samarbetar vi med Gud för att hans slutliga frälsningsplan för jorden ska fullbordas? Förbereder vi oss för Jesu ankomst? Lever vi för honom?

”Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet,och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste. Så skall herradömet bli stort och friden utan slut över Davids tron och hans kung-rike. Det skall befästas och stödjas med rätt och rättfärdighet från nu och tillevig tid. HERREN Sebaots nitälskan skall göra detta  (Jes. 9:6-7)